2013-09-21

Klämmor

Det går snett ibland och för det mesta så förstår man inte just då varför det går snett.

Först långt senare börjar man begripa varför man valde som man gjorde. Så är det för mig nu.


Gruppbestraffningar. Det är vad jag börjar förstå. Det handlar aldrig om att forma en grupp utan ett utstuderat sätt att ge sig på enskilda i gruppen. Den som bestämmer ser någon som motvalls och genom att ge hela gruppen bestraffning så ser denne till att gruppen delegerar det till en lämplig någon. Gruppen tror själv att man på det sättet kan se till att den som bestämmer aldrig ska få reda på vem som gjorde fel men i själva verket är det den bestämmande som pekar ut någon. Vanligtvis görs det när hela gruppen (eller tillräckligt många i den) är samlad. Och oftast görs det på ett diskret sätt.

Gruppens sammanhållning kollapsar samtidigt som någon man hyser agg mot får ordentligt med smörj.

Särskilt sorgligt blir det när gruppen samlats med tvång. Då finns inte den normala utvägen för den utsedda "syndabocken". Det går liksom inte att lämna gruppen eftersom ingen annan kan det heller.

För mig var det värnplikten som på det här sättet förvrängdes till något som inte gagnar rikets försvar, direkt. Det var några i vårt kompani som inte ville göra exakt på det sätt som de bestämmande ville. Det fanns bättre sätt att göra saker på, men det ville man inte lyssna till. Från början kunde man titta på från ett litet avstånd men snart var man en av de som skulle "hanteras". Det är rätt enkelt att hamna i den sitsen om man har en gnutta samvete kvar och tycker att de andras behandling inte är rättvis. När man dessutom är tjurskallig nog att stå på sig hamnar man allt oftare i hetluften.

Men det är på många ställen som det här händer. Min gissning är att det händer på många skolor också. ...och på fängelser, naturligtvis.

Följden av det hela är att några helt enkelt väljer att undvika grupper. Jag hör till dem. Folk är ju som folk är mest och det betyder att det bästa är att undvika dem om det går. Nej, det är ingen smutskastning av vanliga människor. ...åtminstone inte i vanliga situationer. Men det är tyvärr så att helt vanliga människor kommer att ge sig på de där utsatta om bara bestraffningen av gruppen blir tillräckligt stor.

När gruppen är liten så är det bara några få som tycker sig vara de som ska ta hand om de där "uppstudsiga". När sedan gruppen växer så blir de självpåtagna "väktarna" både fler och våldsammare. När sedan gruppen är stor som ett helt rike så blir effekterna farliga.

Kom ihåg att det inte är den självutnämnda ordningsmakten som är orsaken till det hela. De reagerar bara på gruppbestraffningar precis som "alla andra". I själva verket är det de styrande som genom sina nästan osynliga vinker och omänskliga "åtgärder" skapar orsaken till att någon måste bestraffas för något som de gör eller är.

Under tiden duckar vi i förhoppningen att det inte ska vara just vi som utses. Eller så gläds vi åt att det är någon annan som beskylls så att vi kan "göra något åt saken" själva. För de styrande tar inte ansvar för de gruppbestraffningar de delar ut, särskilt inte när det handlar om redan svaga delar av den stora gruppen. Särskilt inte när samhället styrs demokratiskt. Det är ju faktiskt majoriteten som vill ha åtgärderna och då måste någon offras för att de ska få sin vilja genom. Här ligger svagheten hos ett styressätt som inte tar hänsyn till de i minoritet. Kalla det starkt ledarskap eller fokuserat på framtiden, det är ändå trasigt på samma sätt som en maskin utan några av kugghjulen. Diktatur är något eller några steg ytterligare åt det ofullständiga hållet. ...ifall någon undrar. Att gå i den riktningen vore värre.

Men det land jag kallar mitt lider av gruppbestraffningar idag. De som på eget bevåg dömer och utfärdar "tillrättavisningar" blir allt fler till antalet och de övriga allt mer avtrubbade inför det som händer de utsatta. Man vill ju inte hamna i korselden själv.

Jag lägger skulden på de som styr. Det är ni som utgör samhällets toppar som just nu skapar situationen genom ert handlande. Det är ni som ger gruppen bestraffningar så att de ska göra ert arbete "enklare". Det är ni som kan ställa saker tillrätta genom reformer i ert eget sätt att tänka. Vi övriga får också dra vårt strå till stacken och kräva förändring i det lilla. Hur illa rikets situation än blir så måste vi alla bidra till den och gemensamt hänga ut alla som med våld och hot försöker delegera gruppens bestraffningar till de redan svaga.

Det som gjorde vårt land något att vara stolt över är att vi samarbetade med varandra och inte lämnade en endaste hand utan uppgift. Det är vår uppgift att anpassa hela samhället inför de svåra förändringar som väntar oss i framtiden. Kortsiktiga vinstintressen kan sätta ordentliga stockar i hjulen för oss alla i det arbetet. De svagas kunskaper är negligerade idag men kommer troligen att rädda oss alla när vi alla råkar i nöd eftersom de redan vant sig vid den.

De som liksom jag stryker i samhällets utkant kommer att skygga inför det farliga med grupper. När de som vandrar härute bland skuggorna äntligen finner en plats bland de övriga är uppgiften klar.

Fram till dess är vi de utsatta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar