2013-10-17

Fallvatten på biblioteket

Hemma efter författarkvällen. Det var ganska mycket annorlunda än vad jag trodde att det skulle vara.

Mikael Niemi är en fantastisk berättare som inte föreläser utan underhåller. Han mer eller mindre trollband mungiporna på hela publiken, trots att ämnet för hans senaste bok, Fallvatten, faktiskt är ganska allvarligt. Det handlar ju om en stor kraftverksdamm som går sönder och hur folk reagerar på det.


Men han fortsätter med att berätta om Stor-Nila och hur denne same hamnade i klammeri med lagen. Men just tack vare det så finns det mycket att veta om honom. ...och många skratt att dela.

Publiken är förvånansvärt stor. Författaren är värd det, så misstolka mig inte, tack. Det är bara det att folk numera stannar hemma i större utsträckning. Biblioteket är ju inte heller det första valet för en bra kväll. Men ikväll var det rock'n'roll även fast många i publiken fått gråa hår och skrattrynkor redan innan.

Eftersom jag köper en av hans mer ovanliga böcker så får jag hänga kvar längre än de flesta andra. Boken jag själv har valt att få signerad har han ju med sig men ligger kvar i bilen...

Han berättar under kvällen om ett fantastiskt möte med sina idoler Nazareth och för mig är mötet med honom också ett minne för livet.

Håller tummen för att det blir fler historier från rymden i framtiden men hans schema är fullt numera så det är väl bara att hoppas att han ändå finner tid någon natt här och där för ett och annat svålhål eller kanske till och med något att stoppa i drömbörsen.

2 kommentarer:

  1. Hade varit kul att lyssna på Niemi. Jag har läst både Svålhålet och Fallvatten, men det är nog Populärmusik.. som jag kommer ihåg som bäst. Svålhålet kommer jag inte ihåg något av, kanske att jag inte begrep mig på den men jag är inte säker på det heller, inget jag gillade direkt har dock för mig.
    Biblioteken har en del intressanta aktiviteter har jag upptäckt, själv var jag på Filosofiskt Café med temat "Rättvisa" förra veckan. Vi var drygt 25 personer som snackade på, vilde snackade en hel del ;)

    SvaraRadera
  2. Hade jag fått en minut av hans tid så hade det varit nog. Det var ungefär det jag trodde väntade. Det var verkligen en överraskning av stora mått.

    Svålhålet gör sig fint som ljudbok i bilen, och det är författaren själv som läser...

    Vore faktiskt roligt att sätta ihop en samling science-fiction-noveller skrivna på svenska av svenska författare som normalt inte skriver i den genren. Ställer gärna upp som sparringpartner åt den som känner sig hugad men som inte riktigt törs själv. Folk tror att SF måste handla om konstiga varelser på främmande planeter, men så behöver det inte vara. Redan i början av Svålhålet visar Niemi att det är just i det yttre gränslandet av det mänskliga som de största äventyren hittas. Dessutom är det ju så att vi numera lever i den SF-miljö jag läste om som liten. Våra kommunikatorer sätter oss i kontakt med resten av världen, robotkirurger opererar våra hjärtan och storebror sitter med kablarna direktkopplade till omänskliga hjärnor. Hur kan man då se framtiden för allt mörker?

    Men min julgran har stjärnor bland barren och när det är som mörkast så lyfter jag mina ögon förbi ljusbruset av gatlyktor, reklamskyltar och drönare.

    "Mänsklighetens vagga är den här planeten, men vilket barn blir för alltid kvar i vaggan?" -- Konstantin Tsiolkovskij

    SvaraRadera