2013-10-10

Svålhål och annat galet

Mikael Niemi kommer till stan nästa vecka för ett författarbesök på vårt bibliotek. Det kolliderar dock med lillans ridlektion så jag får nog känna mig blåst på att få mitt exemplar av Svålhålet signerat av honom.

Det skrivs inte mycket science-fiction på svenska numera. Folk har fullt upp att leva ut den i verkligheten istället. ...och betala sina telefonoperatörer och datorhandlare för grejorna. Men i den öken av SF-brist som Sverige faktiskt blivit finns det ett och annat vattenhål. Oaserna har för länge sedan torkat ut och till och med de lilla fåtalet elefantaster får gräva djupt i sin hobby för att hitta ens dy numera.

Därför blev jag så lycklig när min bror tipsade mig om Svålhålet. Inte bara för att det var historier från rymden utan också för alla de skratt som ljudboken har gett mig när jag kör bil. Det är inte ofta som författaren själv gör ett så bra jobb med att göra ljud av texten, men han är ju berättare så...

Jo, jag skriver SF själv också. Det har blivit en bunt historier under en bunt år. De flesta historierna har kommit till för att tävla anonymt med de andra amatörerna i den numera insomnade skrivarklubben Imaginaries. Eftersom det inte fanns mycket hopp om att få en framtidsfantasi publicerad på svenska så blev det till att försöka på engelska. ...med tämligen gott resultat, faktiskt. Som bäst knep jag andraplatsen i en av klubbens "utmaningar", före ett helt band av engelsktalande. Placeringen var en uppmuntran, helt klart, men det roligaste var att de flesta svor att det måste vara en "infödd engelsman" som hade skrivit historien och därmed räknade bort möjligheten att jag skulle skrivit den.

Ändå är jag ett blekt spöke i jämförelse med Mikael Niemi. Hans populärmusik är faktiskt mer utomjordisk än något jag skrivit hittills. Om man sedan jämför sig med Svålhålet... Tja, ni fattar.

Men lillans ridning är viktig för mig och inte minst för henne. Så det blir nog ingen signatur i min bok. Det hade varit roligt, dock. Undrar om man kan få exfrun att ta med lillan till stallet då? Eller om kanske brorsan kunde...

Vattuvarg håller en tumme och hoppas

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar