2014-06-07

En ren bisak i sammanhanget

Äntligen. Alla tankar och funderingar börjar materialisera sig. Planer håller på att gå i lås och nervositeten får hjärtat att slå lite snabbare.

För naturligtvis är man aldrig helt redo för det som man sedan kastar sig in i.

I mitt fall handlar det om att skaffa husdjur.

I detta fall ganska farliga husdjur också. Rent av livsfarliga så det är bara naturligt att vara nervös, eller hur?

Om allt går som det ska så kommer jag att vara biodlare snart. Kupornas konstruktion är färdig, eller åtminstone är den första versionen av konstruktionen färdig. ...hoppas jag. De första bikuporna blir byggda enligt den konstruktionen. Det man hoppas på är att den okunskap man ännu dras med inte ska inverka menligt på funktionen. Det är ju trots allt en del små förändringar som skiljer min konstruktion från originalet. Tänk om de förändringarna räcker för att göra mina första stapplande steg inom biodlingen till ett smärre helsicke för både bi och människa?

Det hjälps inte. Det gör mig nervös. Det är just därför jag läser på så otroligt noga innan jag gör något. Har man läst på ordentligt så är det färre grejor som går fel. Det sorgliga är att jag med denna grundliga metodik också vet hur mycket som kan gå snett.

För er som undrar så är det såhär jag tänker mig mitt biodlande:

Topplistkupa
Grunden är ett tråg (av trä) med enkla lister lagda sida vid sida som innertak. Undersidorna på listerna kommer att fasas av litegrann för att minska risken att bina bygger mellan listerna. (Vi får se om det fungerar.) Ovanpå topplisterna läggs ett yttertak av något slag.  Tråget kan delas av med en avdelare som är fastskruvad under en av listerna. På så sätt kan volymen för bina ökas och minskas efter årstid.

Det nordiska biet
Det bi som klarar kyla och ruskväder bäst är det Nordiska biet (Apis Mellifera Mellifera). Biodlarna här i trakten har just nordiska bin och det vore synd att skaffa något annat eftersom jag hoppas kunna bidra med mitt lilla strå till bevarandet av det bi som fanns här redan för länge sedan. Troligen var det just nordiska bin som Carl von Linné såg när han gav det latinska namnet åt bina. De verkar dessutom trivas i topplistkupor.

Så nu är det bara att få de sista detaljerna på plats. Håll tummen för mig, OK?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar