Eftersom jag är ett science fiction fan så blev nyheten om Star Trek Renegades ett lyft för humöret. Hoppas det inte bara blir ett pilotavsnitt...
http://www.startrekrenegades.com
Det är många nätter man legat och tittat upp på stjärnorna. Det är ett stort universum därute och tomrummen liksom längtar efter att fyllas med historier. Framtiden är också okänd och på samma sätt något att lägga in saker i. Kombinerar man rymden och tiden så kan man skapa oändligt många äventyr.
Det är faktiskt lite konstigt att mitt intresse för sandaler kommer från just den delen av litteraturen. Det är en lång historia så det får bli någon annan gång (och då troligen bara i fragment).
Kort sagt är sandalerna den yttersta gränsen för var nuet tar slut, för mig, ungefär som när man står på ett berg och tittar ner i dalen framför. Häruppe är luften ren och tystnaden fridfull. Därnere finns livet. En inåtvänds största äventyr. En science fiction som kommer in under skinnet.
Därför är marken under mig det första som måste upplevas.
Att våga är att bara mista marken för en stund, sägs det, men för en horisontmålande drömmare som mig är det motsatta lika viktigt. Marken känns tydligt genom de fem millimeter tjocka sulorna. Krönet delar en dal från en annan under mina tår. Min fotled värker lite av ovanan. Jag tittar upp på det hängande svarta havet ovanför mig och fortsätter drömma om framtiden på mitt eget sätt.
Nyheten om mer science fiction lyfter ändå humöret på vägen.