Den nya modellen är snygg och jag skulle särskilt gärna ha ett par giftgröna.
Det var företaget Invisible Shoes som fick mig att börja med sandaler. Steven Sashens instruktioner var enkla och fungerade. Numera heter hans företag Xero Shoes eftersom hans kunder inte ville ha osynliga sandaler utan klatschiga färger på remmarna och gärna pärlor och blingbling också. De starka färgerna kommer igen i den nya modellen där det numera också finns en låg hälkant som accent. Kollar gärna vad andra sandalföretag har för sig. Det finns rätt många av dem. Varje företag har sina modeller och utseendet varierar ordentligt mycket, även om de flesta håller sig ganska nära de huaraches som raramuri använder sig av när de springer långt. Det gemensamma mellan alla dessa företag är att man fokuserar på att sälja färdiga sandaler.
Det är logiskt att det är så. De flesta vill ju ha färdiga skor att bara slänga på sig. Går något sönder så köper man ett nytt par.
Personligen tycker jag att det är roligast att klura på hur remmarna ska dras runt foten och sånt. När man får en färdig sko i handen är allt det borta. Dessutom uppgraderar jag ganska ofta remmarna, inte för att de nöts ut utan för att det finns många olika remtyper och bredder att prova därute. Med en färdig lösning bryr man sig inte ens om att leta efter något annat. Nästa år kommer ju nästa modell. ...och spännena är oftast specialgjorda för en viss rem, så provar man något annat så fungerar det sällan.
Då är det roligare att fundera på hur man kan få sandalen att hålla längre. När man ritat av sin egen fot, hittat rätt bland sulmaterialen och dragit fast sulan med rätt rem, då vill man att den håller. Ju längre desto bättre. Det är inte bara komforten som kommer med tiden, ekonomin blir allt bättre ju längre sandalerna håller. Håller de ordentligt länge och kan lagas så är det bra för miljön också.
Så även om de nya sandalerna från Xero Shoes är snygga (de är de, åtminstone i mina ögon) och tämligen billiga också så fortsätter jag gärna åt ett aningens annat håll med mina egna sandalfunderingar. Jag siktar hellre på att i första hand kunna erbjuda materialen och i andra hand utbyta idéer och tekniker med andra sandalmakare för att så småningom skapa sandaler med helt andra värden.
Mina experiment med utrustning för vila och vandring lär mig mycket som inte finns med i grejorna, dessutom. Mina huaraches påminner mig om att det är inte sandalerna som springer utan kroppen. Sandalerna hjälper till att få rörelserna bättre och med kunskap så blir löpningen mjukare, skönare och effektivare. Naturlig. På samma sätt hjälper shikibutonerna till med att nå en skönare och mer avslappnad sömn.
Därför är sandalerna inte bara skor och madrassen inte bara en säng för mig. De är delar av ett enklare men ändå rikare liv i en mänskligare skala.
För mig är det mycket symbolik i att börja med grunderna. Det är vila och sömn som tillåter kroppen att läka, och det är fötterna och benen som tar mig genom dagen.
Så slutar också dagen, i skräddarställning på min futon med tangentbordet i mitt knä.
Gonatt på er och sov så gott.