Livet är fullt av gråa dagar. Inte bara vardagen bjuder på slentrian och jämnjävlighet. Det smetas in över helgerna också. Den där kalla blöta filten glider in förbi helgmålsringningen. Ibland får även rena festdagarna ducka för gråheten. Firandet dränks i jante och apati.
Inte ens de nära och käras viktiga dagar tycks gå säkra när det mulnar på.
Man tar i för att det ska bli bra, fast på ett ödmjukt och diskret vis. För mig blir det extra komplicerat eftersom jag länge inte visste om det var mitt besök eller presenten som uppskattades. Man törs ju inte chansa heller utan köper för dyrt och pråligt. Affärerna trivs med det, milt sagt. Då har marknadsföringen fungerat. PR-firman får bonus och spenderar en del av den på krogen efter jobbet. Alla är glada och skrattar hela vägen till banken.
Låt dem göra det.
Det blir fel ändå, men inte av den anledningen att man spenderar för mycket eller för att presenterna är för exklusiva. ...utan för att man inte tar i tillräcklig mycket för de som förtjänar det.
Det är som med skyltsöndag. Den försvann i ett hav av grå filt. Inte hustomtens vadmal utan den där kalla och blött luddiga dimman. Man slutade hålla andan inför skyltningen. Det blev övertidsarbete istället för nyfikna förväntningar. Den spänning som vi upplevde är borta nu. Det såldes för lite när kunderna bara drack glögg och skrattade med varandra utanför. Julen börjar i september för att kompensera. Pengarna ska ju rulla in. Att man i samma veva lät de redan skräckslagna Halloween-monstren simma med fiskarna för att göra plats för Fader Nikolaus nya och förbättrade motorväg var väntat.
Problemet är att man inte riktigt toppar formen när det verkligen gäller. De spektakulära skyltningarna den söndagen byttes mot små notiser i dagstidningen eller annonsbladet. Ett par rader under helgens REA-priser. Halloween blev en snuvig och rent av begagnad lösnäsa där mörkret borde vara som mest blodisande.
Samma elände drabbar till sist födelsedagarna. "Fira mig inte för jag åker till stugan för att slippa serva er med tårta och kaffe på min egen födelsedag." "Tack för presentkorten, de var fina, men ni visste väl egentligen att det inte var ytterligare ett skruvdragare jag behövde utan kramar och någon som lyssnade för en gångs skull." "Jaha, då var man ett år äldre (och därmed närmare graven) igen."
Mina egna födelsedagar brukade vara eländiga, rent av. Jag fyller år när de sista dropparna av entusiasm förbrukats vid nyår. Alla låg flämtande på sofflocket, halvvägs in i den där extrema tomheten som väntar när utebelysningarna släcks i mitten av januari. Så är dock inte fallet numera. Min familj och särskilt min fästmö ser till att lyfta mitt självförtroende och dessutom bjuda på en hel dags smaskigt gofika i glada vänners lag. Hon är guld värd hela året, min underbara kvinna, och hon förgyller särskilt min födelsedag. Den dagen är bättre än julafton numera. ...åtminstone för mig.
Så när hon fyllde år så gjorde jag mitt bästa för att skämma bort henne. Jag ville att hon skulle känna hur mycket hon betyder för mig genom att plocka bär med henne och knåda hennes värkande nack- och ryggmuskler både länge och (lekmannamässigt) väl. Det var inte bara ett pliktskyldigt slit för att hon skulle ha det bra utan en ren njutning att få vara så intim med den jag älskar så innerligt.
Men jo, det fanns sånt som jag kunde gjort bättre. Jag borde inte varit lutherskt återhållsam i mitt firande den helgen och på hennes födelsedag. Jag skulle begripit bättre än att vara subtil med mina känslor för henne just de dagarna. Jag gjorde mitt bästa men försäsongsträningen borde varit intensivare så att dagsformen varit bättre. Jag borde ha toppat formkurvan till just de dagarna och varit ingenting mindre än en exploderande supernova för dig då, älskade.
Jag skulle lyft av dig den grådaskiga tyngden och skamlöst omslutit dig i min kärleks fulla höstsol då. Skämt bort dig utav bara attan.
Dessutom behöver jag tillåta mig bli ett kriminellt geni inför jantelagen och ösa ur de djupaste av mitt hjärtas skrymslen över alla mina nära och kära. De viktiga och vackra högtidsdagarna får inte blekna till mer av den kyligt drypande dimman.
Det finns alldeles för många gråa dagar redan.