Lär min dotter att virka. Köpte billiga grejor på Dollarstore, ett set virknålar av plast och två nystan bomullsgarn. Det går faktiskt rätt bra.
Det blåste ordentligt i natt. Fjällen hade klass-2-varning men tack och lov fick vi inte lika kraftiga vindar i natt. Grejorna dansade därute i alla fall. Vaknade vid halv sex på morgonen av att det var alldeles tyst. Det fanns ingen ström så de enda prylarna som lyste var laptopen i köket och mobilen brevid sängen. Reservficklampan fanns där den skulle och den fungerade. Det var redan gryning ute men ändå ett perfekt tillfälle att kolla sina egna rutiner.
Stängde av datorn så att den inte skulle tömma batteriet innan den slog av sig och kollade med mobilen om det fanns någon information om strömavbrottet. Det gjorde det inte. Den dök upp långt senare. Tyvärr är det inte konstigt att dagstidningarnas hemsidor inte har den informationen. Dels är det ju faktiskt söndag och ett strömavbrott är ju inget märkvärdigt. Dels är det ingen nyhet man kan sälja extra plus-abonnemang med. Länets tre stora dagstidningar ägs förresten av samma företag och körs på samma web-plattform och är alla fokuserade på kusten. Så varför skulle man bekymra sig om att rapportera om vår lilla stad? Lokaltidningen, som rapporterar om inlandet, har ingen nyhetssida på nätet.
Strömmen var borta under eftermiddan också. Det var då lillan och jag spelade tärningsspel och tog fram virkningen.
Trots all vår högteknologi så sitter samhället ihop bara någotsånär med najtråd, silvertejp och plastspackel. Att livet ändå går vidare bygger på att vi medborgare lär oss virka ihop alla lösa trådarna. Om vi inte lär ut det till våra barn, vem ska då lära ut det till deras?