Lyckades göra några goda gärningar idag. Det händer oftare nu vid jul än annars, verkar det som. Tomten kommer inte till oss stygga vuxna ändå, men man kan ju åtminstone försöka, eller hur?
Så idag lämnades en dator över till min arbetskompis. Det var (och är fortfarande) hans laptop och den skulle användas av hans dotter. Efter lite allmän städning och installation av drivrutiner och webläsare så fungerade den bra nog. Han tog med sig den hem när dagen var slut. Hoppas hans dotter blir nöjd. Hade jag tagit mig fullständiga friheter hade jag lagt in Mageia Linux istället för windows på den, men även där var jag snäll och lät den gamla mjukvaran vara kvar i datorn även om Mageia skulle gjort den nästan dubbelt så snabb (testade faktiskt). Hon kanske väljer att ha någon linuxvariant på sin nästa dator? Det börjar ju finnas rätt gott om dem.
Hälsade på min egen dotter och exfrun med en liten överraskning också. När jag åkte därifrån var jag inte bara mätt utan rätt belåten också. Hade tagit med mig en inomhusantenn för TV som till min förvåning visade sig fungera med TV-kortet i hennes laptop. Lillan och hon satt bänkade i kökssoffan när jag lämnade dem för att åka hem.
Det här med att fixa folks datorer är ett sätt att hålla mina egna datorkunskaper i gott skick. Är man nörd så är man, men det är bra att hålla sig à jour med andra system och önskemål än sina egna. Lillans dator fick hon av mig så den kör mageia precis som hushållets övriga datorer, så det behövs besök hos andra för att mickla med windows och mac. Folk brukar inte ha något emot att jag rotar runt i deras maskiner. ...särskilt inte när maskinerna inte riktigt gör som de ska, vilket sorgligt nog är rätt ofta. Tyvärr är pålitlighet inte något som prioriteras när man bestämmer sig för att ersätta den gamla trotjänaren med en ny dator. Det blir många hembesök och hemläxor på ett år, men det har sin egen tjusning. Pengar ger det dock inte. De flesta har helt enkelt inte råd att lämna in datorn till en reparationsfirma utan väljer att fråga vänner och bekanta, som mig.
Så ett år bad jag alla de som fick datorerna fixade att gengälda det på ett lite annorlunda sätt.
Varje år ställer kommunen nämligen upp en stor julgran på stadens lilla torg och varje år så tycker jag att den ser så naken ut. Den får bara glödlampsljus i juletid. Inga andra dekorationer hängs upp i den, varken bockar, äpplen eller änglar och ingen stjärna i toppen heller. Ända sedan barndomen har jag hoppats att kommunens folk eller vem som helst skulle klä granen något år.
Den tredje advent brukar därför lillan och jag gå till den granen och hänga upp var sin juldekoration. Det ska vara något som inte går sönder så lätt (inga glaskulor eller glitter, alltså). På upphängningssnöret hänger man på en liten etikett av papper. Vi önskar att midvinternattens änglar ska titta på de små etiketterna där de hänger brevid en boll eller ett hjärta och läsa önskningarna där. Vi önskar oss inga leksaker eller mobiltelefoner.
Önskningarna vi skriver handlar istället om något vi inte kan köpa eller på annat sätt ordna åt någon annan. Det första året vi hängde upp julönskningar på tredje advent var mamma sjuk i cancer. Hon blev allt svagare och vi var oroliga för att den julen skulle bli den sista med henne. Önskningen jag skrev på min etikett var helt enkelt att hon skulle få bli frisk. Andra önskningar har handlat om att arbetslösa vänner skulle få jobb eller att barn skulle komma till förhoppningsfulla familjer.
Går och grubblar på vad det ska stå på min julönskan i år. Än så länge har jag inte kommit på något bra, men det kommer. Det finns mycket att önska åt andra när världen ser ut som den gör. Hur många olyckor och sorger livet än bjuder på så blir det ändå bara en julönskning för var och en. Att välja den med omsorg är bara roligt.
Kanske står det en fullt påklädd julgran på torget här i stan någon gång i framtiden. Jag kan ju hoppas! Det är ändå inte mina förhoppningar som är viktigast i det här fallet. Det viktiga är att önska något som är omöjligt för mig till någon som inte kan fixa det själv. Julmirakel händer ju, så varför inte ge änglarna ett förslag?