Funderar på det där med skinka. För mig personligen så är julskinkan inte ett måste på julbordet, särskilt med alla bra alternativ numera. Kalkon är inte helt fel. Gås kan jag också tänka mig. ...och annat. Mest annat, faktiskt.
Om det inte står varm rödkål på bordet så är det inte jul för mig.
Mindre potatis blir det nog i år. Mindre allt annat också, faktiskt. Får försöka att hålla igen. En julbordsfrossande diabetiker är ingen bra idé. Just potatisen brukar man fylla tallriken med men så blir det inte i år. Bara lite till sillen och övriga fisken. Få se om man nöjer sig med fisken, kanske?
Trevligt blir det nog kring borden. Hoppas bara att man kan hålla käften stängd för en gångs skull. Får fylla den med god mat och tugga länge. Det är ju nyttigt, ju. ...och så pladdrar man inte i onödan. Det gör jag annars, till magnifik överdrift, vanligtvis. Det rinner ut som diarré.
Det får bli små tuggor av bra mat och många tuggningar. Ja, det blir bra. Det blir nog skitbra. Hoppas bara att det går att hålla sig till den planen. Öppna munnen, plugga med lagom mängd mat. Distrahera läpparna med långsamt idisslande födointag.
Så var det kläder.
Min älskade var på julbord häromdagen och hade klätt upp sig då. Kan hon så kan jag. Svart bas (precis som hon) i form av rätt kroppsnära jeans och nyputsade skor. Hon tog dock klänning, men... ja, ni fattar. Hon kombinerade med grönt vilket borde fungera för mig också. Skjortan hänger i duschfukten och borde vara slät då.
Slips till skjortan blir det minsann. Ska man vara fin ska man banne mig lida pin eller rent av vara torterad samtidigt. Det följer ju julbordstemat inom familjen det här året. Hon gick i högklackat hela kvällen. Mina skor är enkla och billiga, men de svarta kanoterna sitter skönt på fötterna. Därför får jag plågas högre upp. Slips.
Kikade in i garderoben och hittade rätt snart två säsongsbetonade därinne. Den ena med looney tunes-gänget kring Taz som snöstorm på mörkblå botten. Den andra med en vinterklädd Långben på enfärgad röd fond. Bägge julklappar från klanmedlemmar. Båda fungerar färgmässigt men undrar om jag ändå inte tar den enkla slipsen som tonar i grönt och brunt i ett grovt mönster. Få se hur det blir. Ska försöka hålla en låg profil. Lowrider Xmas Style, typ. Inte vara som ett svin, inte äta som ett heller. Tänk fettdepå med sumo-tyngpunkt, fast på det sociala planet. Ja, det är en bra beskrivning. Fan, jag vobblar tillbaka mot Taz-slipsen. Nej. Nej. Nej.
Få se hur det går med julbordet. Borde ha tränat bättre på hemmaplan.
När man åker vasaloppet så lägger man upp programmet ett helt år innan för att sakta bygga upp uthålligheten för det vintriga mandomsprovet. Åtminstone gör de kloka det. Drulputtarna väntar in i det sista och går på buddhistisk jävlaranamma (livet är ett lidande, vet ni) de sista åtta och en halv milen.
Med den kunskapen borde man ha börjat töja magsäcken redan i mars eller allrasomsenast i april. Att göra det nu vore inte bara dyrt utan rena självmordet. ...inte minst ekonomiskt. Julborden smattrar i den ena sociala sfären efter den andra. Att delta är möjligt, troligen lämpligt eller kanske rent av tvunget. Julbordets livbåtslandgångar äro smala och besatta med gripande händers girighet. Blodstekta äro de bataljer som utspelas över linnedukens kyska renhet. Shanghajade kreditkort får vandra över plankan och plundras in på bara magnetremsan bland julklappsshoppingens svallvågor. Nej, man borde varit klok och lagt sig i träning när primörerna var billiga.
Och hur mycket kan en pillerdiabetiker äta? Lagom mycket. "Lagom" betyder i det sammanhanget en barntallrik med extraalltstor sallad till.
Fast håller jag mig till planen så blir det bra. Det blir fetbra. Det blir rent av...
"Grymt", fyllde den andra grisen i.
 |
| Visst var det ett vackert julbord? |