Funderade på hur man skulle uppfatta kylan om man hade ett hus som det där man föreslagit för grönland. Det som skulle vara det nya sättet att bygga där. Det är den svala zonen som det skulle vara intressant att uppleva. Inomhusvärmen här håller sig kring 22 grader i det stora rummet. För varje dörröppning sjunker värmen något men det var liksom tanken när inomhusenheten placerades där den nu sitter. Det blir lite svalare i sovrum och kök. Man sitter ju oftast stilla i vardagsrum och då är det bara skönt att temperaturen är högre där. Det är också i det stora rummet som extravärmen i form av en liten värmefläkt sätts in. Bara när det är riktigt kallt behöver värmepumpen stöd. En handfull dagar på en hel vinter brukar det bli. Grönland har fler av de dagarna, tänker jag. Då skulle den kyliga mellanzonen ändå vara varmare än utanför solväggarna. Där skulle man kunna göra mycket som inte går när kylan blir för svår. Bra dagar skulle det vara blia (blidväder) i mellanrummet fastän kung bore gjorde sitt yttersta. Det är en underlig tanke.
Drömmer mig ofta bort till en avskalad miljö med en kamin som den i Björns yurta. Ljuset är vackert men för mig är ljudet av elden vackrare. Den upplevelsen försöker jag skriva om och beskriva med rättvisa. Kanske når jag dit efter några försök, få se. Om jag skulle lägga till något i mitt nuvarande boende så är det just en enkel kamin, helst en som jag kan bygga själv och ändå göra tillräckligt säker. Det enklaste verkar vara en raketkamin (rocket stove). När tankarna får springa lösa så verkar det vara stället de springer till oftast.
 |
| Skiss för raketkamin med värmelager |
Vickade tyst på tårna och återvände till funderingarna kring kaminen, som så ofta förr. Jag såg mig sitta där i det dova ljudet från värmen med en sandal eller annan sko framför mig på ett enkelt bord.
Just nu väntar jag på att få tag i filt till skoexperiment så det var enklare att tänka på värmen och ljudet från kaminen. Tystare än värmefläkten som rasslade på golvet. Mynningen i golvet var ganska liten och omgiven av en smidd ring med namnet på kaminen. Till och med värmepumpen har ett namn så det var bara logiskt att även raketugnen hade det. Omkring var det en mosaik av kritvita tallriksskärvor. Inga färger alls, bara kontrasten mellan den enkla leran i golvet och kaolinet i porslinet.
Längst ner i gapet under den invändigt koniska eldringen brann det. Det var den långa stören som såg ut att luta mot kaminen som stod i lågor under golvet. Några små stöd såg till att det enda långa vedträt sakta svaldes av elden. Röken försvann in i kaminens inre. Den sökte sig uppåt mot friheten ovanför skorstenen men fick först ta omvägar genom vertikala kanaler för att lämna kvar det mesta av sin värme.
Låg länge och inbillade mig ljudet av veden som bit för bit brändes bort i eldgapet, hur den hasade mot de små metallstöden och landade i askan. Hörde knäppandet och knakandet i glöden därnere och såg eldens blekgula skugga dansa i taket. Som att kippa efter andan när man varit under vattnet länge, men det är tiden som man kippar efter.
Sedan var det dags att ta itu med hushållets sysslor igen.